BrainSoup

Den där Lasse…

Här följer ett av de där inläggen som inte blev publicerade när det här var mer än en privat blogg;

En gång i tiden blev jag dumpad med ett Lars Winnerbäck citat. Det var för eoner sedan, i ett annat liv. En annan Malin satt på en sängkant på Kreta och hörde orden “Jag tror att jag var mera kär i kärleken än i dig, förlåt”. Den där tjejen var 20 plus växel och hade inte riktigt levt. Hon trodde att livet höll på att stanna där och då, i det andetaget. Att något oersättligt gått förlorat.
Hon förstod inte innerbörden av ordet “oersättligt”.
Hon är ett blekt minne nu. Ett ljuvt leende på mina läppar när jag travar hem från dagis med Disa i vagnen och en annan låt av Winnerbäck rullandes i mitt huvud.

“…och allting
allting
allt är nästan perfekt…”

Det är en riktigt varm vårdag. Vi har tagit en snabb titt in på dagis för att leka lite. Jag har suttit i en våt sandlåda och bakat sandtorn åt Disa och en nyfiken pojk som ivrigt frågade om lov innan han entusiastiskt rev tornen med en röd liten plastspade. Disa kiknade av skratt och försökte med en illmarig blick äta sand så fort jag såg, för hon vet att hon inte får. Hon testar mig. Precis som en liten unge ska göra.

“…och allting
allting
allt är nästan perfekt…”

Fast bara nästan. För även om jag njuter av varje litet ögonblick. Varje leende. Varje gurglande försök att prata som Disa gör, så finns där en skugga. En oro. Den håller på att blekna. Jag vaknar inte längre varje natt, svettig och orolig med panik över att jag skulle dragit av henne sin syrgasgrimma i sömnen. Jag tittar inte längre efter någon sond som kan ryckas med kläderna när jag klär på henne. Jag masserar inte längre hennes små fötter för att få bort märken efter syremättnadsmätare. Jag byter blöja och tittar inte längre efter tecken på att hennes tarmar håller på att ge upp och börja dö. Jag tar för givet att hon sover och andas lungt och tryggt. Håller inte andan själv för att höra om hon lever.

På söndag är det mors dag. Första vanliga mors dag. Med den totala utmattningen och ett emotionellt maraton i backspegeln. Med den där oron allt längre bakom mig. Antagligen med gnäll, blöjbyten och dreggel. Och med en helt ny defenition av perfekt.
Allt är som det ska, ja nästan perfekt.

When inspiration comes and the tests are around the corner

The inner universe.

There once was a woman. An explorer of sorts. Who realized that all physical worlds available to discover for the normal human mankind, had been discovered. There were no continents left to discover, no barren remote parts. It had all been photographed, mapped and made available online.
Yet, the yearning in her to explore was so strong, she started to explore her own mind. Fate put her in new situations and she discovered new corners, new stories, learned new things. She discovered a new continent called “motherhood”. She took to a crusade, crossing a merciless desert to save a life. And she kept searching other people for adventures, for stories, longing to be amazed.
She found slivers of light in a sea of deja vu’s. She found some interesting creatures and like a moth to a nightlight, she hovered. Mostly disappointed. Sometimes amazed or curious. Curious as to how poor the human mankind was. And how rich the women were. Though the women were well hidden wells and the men were well sailed seas.
So she said “screw this! I’m an explorer, not a sailor” and considered turning lesbian.

Not really, I just have to go pick up my daughter from daycare and have no more time to dwell on clichés. Toodles ;)

Please just stop telling a man how lucky he is.

I’ve seen this comment a lot recently; People telling a man how lucky he is cause he married a beautiful woman. Here’s a couple of arguments why it’s just stupid and wrong;

What you are saying is that she is better looking than him. Not that she is beautiful. Congratulations, you married someone more physically desirable than you! You fat ugly bastard!

Your coming of as shallow. Basically, you say that looks are the thing you notice.

“You are one lucky man, who married such a beautiful woman!” Lucky she didn’t find out about your raging drug habits before they got married? Lucky she is too stupid to stupid to understand she could do better? Lucky all she cares about is you big dick? What the fuck are you trying to say here?

A version of this is when people tell a woman how lucky the man is to have such a beautiful wife. For fucks sake, tell her she is good looking, don’t diminish her choice of partner. Have the though crossed your mind that she is lucky to have him cause they complete each other?

Tänk om Metro kunde disponera en pudel.

Det finns få saker i mitt liv som har tagit så lång tid och krävt så mycket energi som att lära mig säga det enkla ordet “förlåt”. Jag har lärt mig att det går att säga förlåt, trots att jag inte anser att jag har fel. Det räcker med att saker och ting blev fel, trots mitt goda uppsåt. Det räcker med att någon blev sårad för att de missförstod mig, de blev ändå sårade.
I massmedia har man börjat använda uttrycket “att pudla”. Att offentligt be om ursäkt. Att göra avbön.
DN tillägnar det en artikel, Konsten att be om ursäkt, i mars i år. Man låter Eleine Eksvärd spalta upp en disposition på en pudel.

Dispositionen i en ursäkt, menar Eksvärd, ska se ut så här: visa förståelse först och kom sedan med förklaring till ditt beteende.

I morse undrade jag i mitt stilla sinne om Kristoffer Rengfors, nyhetschef på Metro, förstod det där med hur det är att tillhöra en grupp människor som trots sin kompetens ständigt blir förminskade i media. Om han kunde göra en riktig pudel och visa förståelse för de tjejer som blir upprörda över hur Metro sexistiskt recenserar en 16 årig tjej som tar fram en metod på att göra ekologisk plast av hushållsavfall med ett “Vad hon kan göra med en banan kan du aldrig föreställa dig.”
Men Kristoffer visar ingen förståelse, hans svar låter nästan lite lojt, som om han lutat sig tillbaks i stolen, lagt fötterna på skrivbordet och med händerna bakom nacken svarat “Vi exprimenterar lite bara!” med en bred stockholmsdialekt.

Man ber inte om ursäkt. Man ändrar rubriken, för det kan man göra på nätet. “Vad hon kan göra med en banan kan du aldrig föreställa dig.” Blir till “16-åring bekämpar klimatutsläppen med vanliga bananer” (Metro) Samma artikel, olika rubriker. Under Teknikfliken, över artikeln om katter i burritosfiltar. Tänk vad trevligt det hade varit om Metro och Kristoffer Rengfors kunde visa förståelse för de tjejer som är trötta på dumma bortförklaringar till sexistiska utspel.

“– Det är viktigt för oss att behålla trovärdigheten.”

Fortsätter kristoffer i dagens media. Samtidigt som han passar på att skylla på dig som läsare. Det finns inga anspeglingar på sex i rubriken, det är läsaren som gör den anspeglingen.

“– Det säger nog egentligen mest om våra egna förväntningar och om samhället. Det är klickfiskeri, absolut, men man ska också reflektera över varför vi lägger de värderingarna i det här.”

Trumpetar han, och gör ingen ansats till att själv reflektera. Det blir en förklaring som går på automatik. En bortförklaring utan förståelse. En uppfinning av en ny djurart; Mansgrispudeln.

Aborter, så här ligger det till.

Eftersom det pratats om aborter på senare tid och många tycks tro att det aborteras livsdugliga barn i vecka 22 på löpande band i Sverige så verkar det som om det behövs en redogörelse för hur det ligger till.

Aborter fram till och med graviditetsvecka 18.

Den nuvarande svenska abortlagen trädde i kraft 1975 och innebär fri abort upp till 18:e graviditetsveckan. (18+6)
Sedan vår abortlag ändrades 1975 har andelen aborter per tusen kvinnor (abortsiffran sett oberoende av befolkningsökningen) varit relativt konstant.

Källa Socialstyrelsen

Källa Socialstyrelsen

Däremot har tidpunkten för när i graviditeten avslutats skiftats. Förbättrad och mer tillgänglig fosterdiagnostik har bidragit till att fler aborter utförs tidigare i graviditeterna.

Källa Socialstyrelsen

Källa Socialstyrelsen

Vi har alltså nu en situation där nästan 80% av alla aborter skedde innan 8:e graviditetsveckan år 2011. År 2012 såg statestiken ut enligt följande;

Vecka 6 eller tidigare 41%
Vecka 7-8 38%
Vecka 9-11 14%
Vecka 12-17 6%
Vecka 18 eller senare 1%

Fosterdiagnostik.

Här är det viktigt att sätta statestiken i relation till foster och graviditetsdiagnostik.
Graviditetstesten har blivit säkrare tidigt i graviditeten. Fosterdiagnostik utförs ofta gratis först i vecka 18 i det så kallade “Rutinultraljudet”. (Varierar emellan landsting.) Om en gravid kvinna har hunnit bli lite äldre (vanligtvis runt 35) finns det skäl att ta ställning till om man vill göra ett så kallat KUB test. (Kostnad för detta skiljer mellan landsting.) KUB testet kan endast utföras mellan vecka 11-14 och är en kombination av blodprovstagning och ultraljud där man bland annat mäter fostrets nackspalt och letar efter deformationer.
Vid KUB testet letar man efter Downs syndrom, Pataus Syndrom och Edwards syndrom som alla är kraftiga kromosomavvikelser. Man tittar även efter deformationer som tex. kraftiga ryggmärgsbråck. (Dessa syns dock inte alltid och kan slinka förbi även rutinultraljudet vilket är allvarligt eftersom även ett relativt litet bråck kan förvärras vid en naturlig födsel.)

Abort efter vecka 18

Efter 18:e graviditetsveckan (>18+6) får abort endast utföras med tillstånd av Socialstyrelsen och beviljas endast om så kallade synnerliga skäl föreligger. Tillstånd till abort får inte lämnas om fostret kan antas vara livsdugligt utanför livmodern.
Aborter som utförs efter vecka 18 är en försvinnande liten del. Dessa aborter omfattas inte av lagen om fri abort utan är komplicerade medicinska eller etiska situationer. Den statestik som samlas in säger inget om kvinnornas ålder eller allvaret i deras situation. En majoritet av de sena aborter som beviljas (strax över 50%) är pga. fosterskador.
Det finns ingen övre gräns för när en graviditet får avbrytas, med hänsyn till lagen (Tillstånd till abort får inte lämnas om fostret kan antas vara livsdugligt utanför livmodern.) kan tex. graviditeter där barnet inte utvecklat en hjärna avbrytas senare, för att ge modern en chans att genomgå sorgearbetet i ett dött barn i sin egen takt.
Men för tydlighetens skull; De aborter som utförs efter vecka 18 är komplicerade situationer som på grund av sin känsliga natur inte kan utgöra statistiskt underlag för en debatt.

Sen abort eller för tidigt fött barn?

Vår svenska abortlagstiftning säger inte något om vilken vecka abort senast får utföras med tillstånd av socialstyrelsen. Lagen säger “6 § Kan det antas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd till avbrytande av havandeskap efter utgången av artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt havandeskapet framskridit.”
De tidigaste barn som fötts och räddats i Sverige är födda i vecka 22. (Det är dock ytterst få barn i vecka 22 som klarar sig och mortaliteten sjunker dramatiskt för varje extra vecka av graviditet.) Tack vare att den svenska prematurvården är välutvecklad så har man en detaljerad bild inom medicinen för när man kan rädda ett barn i de få fall där graviditeten avbryts pga fara för moderns liv.

Så, fri abort fram tillochmed vecka 18. Inget annat.

TILL DIG SOM INTE HAR ADHD

Grym beskrivning <3!

Hjälp mig sluta spela WoW.

Så här ligger det till. Det här är egentligen en “kontaktannons” för att få kontakt med lite kreativa folk.
Jag har absolut ingen tid över för kul saker på dagarna. På dagarna försöker jag hinna med att frilansa som kreatör, jonglera en hyperaktiv 20 månaders vildunge och ibland, om gud är god, dricka en kopp kaffe. Men när vildbattingen sover, då jädrar. Då finns det tid för de roliga sakerna, de kreativa utmaningarna. Det är då jag har tid för att göra de roliga mobilspelen, serierna, fotoprojekten, konstprojekten, intervjuprojekten… Ja, allt det där som man oftast inte får en uppdragsgivare att betala en för att göra.
Men så ska jag bara göra mina dailies i wow först. Och rätt som det är så är det midnatt och vilddjuret vaknar om några timmar och jag har spenderat hela kvällen med att spela World of warcraft.
Det måste liksom sluta. Och det är så mycket roligare att göra andra saker om man inte gör dom helt ensam.

Så! Jag letar helt enkelt efter en kreatörspolare som vill göra roliga, kreativa, störtsköna, löjliga eller kanske grymt seriösa projekt. Jag går gärna utanför min “comfort zone” som grafisk formgivare, AD och illustratör, det är så man växer som kreatör. Du får gärna hålla till i Göteborgstrakten, det gör det lite lättare att brainstorma över en kopp.

Så, vare sig du letar efter någon att någon att revolutionera världen med, eller bara vill ha en grym kreatör i kontaktlistan, maila mig!
malingron@heybaberiba.com
Illustratorcentrum Portfolio
Hemsida/Portfolio
LinkedIn

Min ensamhet

Jag har levt hela mitt liv i med en ensamhet. En stilla, kreativ ensamhet. Har alltid haft någon timme , eller två, eller fem, om dagen där jag i mitt eget slutna rum har kunnat skapa.
Sen kom Disa. Timmarna blev en halvtimme här eller där. Inte för att skapa, utan för att andas, ta en kopp kaffe, äta, sova eller, skämt å sido, sköta sin personliga hygien.
Nu sover Disa. Solen skiner in igenom vardagsrumsfönstret och för första gången på väldigt, väldigt länge, knackar den kreativa ensamheten på insidan av pannbenet.
Vilket kärt återseende.

Det är inte ditt fel, så ljug inte för mig!

Publicerar ett gammalt frustrationsinlägg som jag lade åt sidan för att låta det svalna lite. Nu när känslorna inte längre står emellan så känns det alltjämt aktuellt.

-Vi ska be den ansvariga läkaren ta en samlad bedömning kring er dotters hjärtstatus och så återkommer hon i nästa vecka.
-Men det har redan gjorts en bedömning, hon sattes på väntlista för ett ultraljud i Maj eller Juni.
-Men…Läkaren kommer att se om ni kan åka på semester ändå, utan ultraljudsundersökning.

Vid det här laget ger jag upp. Beslutar mig för att ta diskussionen med läkaren istället. Det finns inte ett flygbolag i världen som är villig att flyga ett spädbarn med ett outrett hjärtproblem (öppenstående ductus) över atlanten i coach. (Och som mamma skulle jag inte få för mig att försöka.) Läkaren kommer att ta en titt på min dotters journal och säga; “Hon kommer inte att dö om hon inte får sin undersöknig i sommar, ge henne en tid till hösten.” Jag suckar och förbereder mig på att inte kunna åka till släkten på Island i sommar.

För vet du vad? Jag är helt ok med det. Självklart är jag ok med att ett allvarligt sjukt barn går före. Och om sköterskan hade sagt det, “Vi har överfullt på mottagningen nu på sommaren, och jag vet inte om vi kan prioritera ett barn som inte är allvarligt sjukt” så hade jag haft något att ta med mig. Men istället får jag ett undanglidande svar, ett vagt besked som istället hade gett en mamma som inte pratar sjukhusiska att tro att läget är mycket bättre än det är.

Jag förstår dock, jag har nämligen lärt mig “sjukhusiska” den skuldmedvetna vårdpersonalens språk.


“Det är ingen fara att transportera henne i kuvös”
(Översatt; Vi har överfullt här och din dotter kommer inte att dö av en transport, men hon kommer att vara påverkad av det i några dagar. Vi behöver platsen till någon som dör om de inte får den.)
“Om hon plingar får du gärna stryka henne över ryggen.”
(Översatt; Jag är ensam sköterska med fem barn som hjärtlarmar för att de slutar andas, kan du se till att väcka din dotter om hon får en längre sömnapné och slutar andas?)
“Snart får ni kanske åka hem på hemsjukvård, visst ska det bli härligt!” (Översatt; När vi tycker att hon är stabil nog så kommer vi att tvinga er att åka hem med löfte om att en sköterska besöker er ibland. Oavsett om ni vill eller inte, det är inte upp till er, vi behöver platsen till någon annan.)

Jag har hört alla varianterna, de säger alla samma sak; Vi har inte de ekonomiska resurserna men jag känner någon slags personlig skuld över det så jag kommer med en fånig ursäkt / glider på svaret / säger något neutralt / försöker få det att låta positivt.
Det finns bara en sak jag vill säga efter att ha fött ett extremt prematurt barn i svenska sjukvården;

Kära sjukhuspersonal, sluta ljug för mig. Sluta försöka mörka, säg som det är.

Jag är nämligen inte en idiot, och du är inte allsmäktig. Om ekonomin står i vägen, säg det. Det är nämligen inte ditt fel att ni inte har mer resurser. Det är inte ditt fel att ni pressas så hårt att ni knappt kan stå på benen vissa kvällar. Det är inte ditt fel att ni inte får resurser nog att bekämpa smittor. Det är inte ditt fel att din privatekonomi inte går ihop om du hade stannat hemma såpass mycket från jobbet som du borde när det går smittor på ditt barns dagis.
Det är ett ekonomiskt problem, sluta ta på dig skulden för det.